Marathon Planning

After a break last year, I will in September do my favourite half marathon – the Great North Run – for the sixth time. As my Skechers running shoes from 2011 just gave up, I acquired a pair of Skechers GoRun Ride. I have not run particularly far with them yet, no more than 2.5 kilometres to be precise. This is mainly because running around a compound is incredibly dull.

I am hoping to step up my running when I get to Stockholm. Running freely has not exactly been possible in Libya. I am sure I would have had to run for the wrong reasons should I have ventured out in the Tripoli suburbs in the evening!

Since I did the first Great North Run in 2007, I have promised myself to do a full marathon before I turn 30. This means I need to sign up for one before September next year. I went online earlier today to see what is available. After having surfed the web for inspiration, I settled for the Vancouver Marathon. It is a point to point race, and I have always wanted to visit Vancouver.

So, May 2014 it is.

Leaving Libya

It is not long until I leave Libya. Tripoli is a decent looking city that definitely has the potential to look truly beautiful.

The Libyans that I have interacted with have been wonderful people. I hope that they can build a prosperous future benefitting the region.

Will I come back? Probably. Perhaps not in the very near future, but I do truly believe that Libya will become a country that can take advantage of its oil. The structure here is better than, say Nigeria (where I lived half of last year). Once a majority of all variables fall into their place – I am certain this economy will go through a tremendous transformation.

I feel privileged to have experienced living in a country so close to a historical event like the revolution. My next destination will be Stockholm, and I am looking forward to living there for a few weeks. If only to experience the changes since 2006…

Happy Retirement, Mum!

US

Today is a great day. My mother has just finished her final term at school, and will be retiring after a 44-year long career as teacher. Roughly the last 30 years of that career have been devoted to children that require extra support, or just a quiet room to focus. Work has always been very important to her, and I believe that is something we share. I am sure I am speaking for the whole family when I say that I am really proud of her. Happy retirement, mum!

Ett Sverige för alla

Swedish flagI dag är Sveriges nationaldag, så det här inlägget passar bäst att skriva på svenska. Det är också med anledning av den här artikeln som jag vill berätta en liten episod från min första termin på högstadiet.

När jag började på högstadiet var det en kille i åttan som kallade sig själv rasist. Det var första gången jag utsattes för någon form av mobbning, och jag minns att jag tyckte det var jobbigt. Därför tog jag upp det med mina lärare. Har minnen av att skolan inte var helt säker på hur man skulle agera.

Min pappa arbetade som speciallärare på högstadiet men var borta mycket under min högstadietid. En dag så kommer den här killen emot mig, och jag funderade på om han ska trycka ner mig eller bara säga något dumt. Men istället lägger han armen runt mig och frågar “Brage är din farsa, va?”

“Umm..eh…jaaa” svarar jag

“Du, då är vi kompisar.”

Och det var det. Inga mer problem. Till saken hör att pappa var den som brukade bära ut de som störde lektioner. En annan kompis som gick i samma klass som den här killen berättade:

”Din pappa var bra. Då det var någon som störde ordningen kom han förbi och hämtade den personen, och då blev det arbetsro i klassrummet.”

Jag frågade min mamma vad hon minns om den här tiden. Hon berättade att den här killen hade sagt något till mig. Nu när jag tänker efter tror jag att det var något i stil med att ”sådana här negrer vill vi inte ha på skolan”.

Vi som tycker att alla människor är lika mycket värda har ett ansvar för att aktivt sprida den synen bland våra medmänniskor.

Jag är otroligt stolt över att vara svensk, och det tycker säkert en del är löjligt. Men då får de väl tycka det.

Vill även tillägga att det var nog till och med nyttigt för mig att bli lite mobbad. Det har nog hjälpt mig att förstå den som är utsatt bättre, och kanske har jag kunnat vara till stöd för någon.